Go Slow Travel & 19 Glas till Provence

Upplev Provence då landskapet sjuder av liv och rörelse.
Mitt i skördetiden åker Go Slow Travel tillsammans med Peter Bennyson söderut för att ta del av smakerna, dofterna och det provensaliska köket.
Peter är en av ägarna till restaurang 19 Glas, i Gamla Stan, Stockholm.


Vi flyger från Stockholm i mitten av september till Nice och anländer i rättan tid för en god lunch på vägen som leder oss till vårt boende. En vingård som andas traditioner och liv. Här bor vi i vackra rum och nära till det goda köket och inspirerande möten,

Under dagarna besöker vi vingårdar, upplever vinskördar och får provsmaka deras hantverk.

Middagarna tillagar vi tillsammans, inspirerade av säsong, lokala råvaror och smaker som har sina rötter i Provence. Allt i Go Slow-anda! Ingredienserna inhandlar vi under dagarna vid besök hos de lokala slaktarna och grönsaksmarknaderna. I köket lär Peter oss sina färdigheter och knep. Vi se framemot fantastiska möten bland grytor och pannor i smaklökarnas tecken.
Mitt i natten beger vi oss ut till havs för att få uppleva hur fiskebåtarna drar upp sin fångst av havets läckerheter. Frukosten avnjuter vi i soluppgången. Fångsten berikar kvällens middag som vi tillagar och njuter av tillsammans medviner.

Söndagen den 19 september fyller 19 Glas år, 26 månader!
Vi firar denna dag med pompa och ståt!


Resedatum: 17-21 september, 2010
Antal personer: 8
Pris: 19.900kr/pers
Flyg: Arlanda - Nice

Vad ingår i resan?
- Flyg T&R
- 4 nätter på bekvämt och trevligt boende i Provence (Dubbelrum m. badrum*)
- Frukost
- Välkomstmiddag på ankomstdagen
- 4 luncher
- 3 matlagningskvällar med Peter
- 3 vingårdsbesök
- Nattlig fisketur
- Fiskarfrukost i soluppgången med kvällens fångst.

* Enkelrumstillägg: 1.000kr

Definitivt program spikas den 19 mars, 2010!

Ring mig så berättar jag mer om denna fantastiska resa!

Piemonteupplevelser - Yvonne och Per på GPS-resa

Semesterns första kväll anlände vi i vår hyrbil till Mongaletto. Efter att vi hade tagit vårt rum i besittning, bjöds vi på en underbar femrätters måltid i restauranten. Nästan hela familjen Viberti var med och serverade oss. Den var mycket god och mycket piemontesisk. Eftersom det var mörkt när vi kom såg vi inte så mycket av omgivningen men det kompenserades morgonen därpå. Viken utsikt vi hade!


Till frukost märkte vi verkligen att vi åkte off season, eftersom vi var de enda gästerna i matsalen. Mamma Viberti försåg oss med riktigt god caffe latte och en varierad frukost. En morgon lagade hon omelett, en annan pannkaka som komplement till frukostbufféen.

Vi bodde på Mongaletto fyra nätter och använde såväl bil som GPS flitigt under dagarna. En av dagarna åkte vi den Romantiska vägen – ett förslag vi fick på hotellet. Den slingrade sig längst massor av underbart söta små byar.


Vid lunchtid hade vi nått Trieso, så självklart passade vi på att äta lunch på Osteria dell’Unione (en GoSlow-pärla). De serverade en femrätters måltid. Lite mastigt till lunch tyckte vi och valde att bara äta några av rätterna.

En annan dag begav vi oss till matmarkanden Eataly. Vilken upplevelse! Skinkor, ostar, vin, bröd, glass, öl, grönsaker, pasta, fisk... Allt producerat enligt Slow Foods principer.



Till lunch åt vi pasta respektive risotto med vit tryffel.

En av kvällarna begav vi oss till Cavour och Pizzeria l’Arcicioch. Ca 3 mil på slingriga vägar – men det var det värt. Vilken kanongod pizza och till det husets goda vin.

Efter vistelsen på Mongaletto begav vi oss till Turin.

När vi ägnat oss åt lite storstadsliv tog vi oss upp i bergen för att få lugn och ro. Vi gick helt enkelt i kloster. Vi anlände en lördag och riktigt lugn och ro var det inte. Klostret visade sig vara ett populär helgutflyktsmål. Många kom också för att gå i mässa på söndagen. Med eller utan besökare så är klostret magnifikt. Det ligger verkligen majestätiskt.


Vi valde att bo i en av flyglarna och det kan vi rekommendera. Då finns möjligheten till en vidsträckt utsikt. Klostret ligger på över 1100 möh så där var det lite kallare. Plus två grader visade termometern en av morgnarna.

Middagar på Croce Bianca, en av klostrets många restauranter, är ett kapitel för sig och det beror delvis på servitören Sergio. Ibland är man inte riktigt säker på vem som styr över måltiden om det är man själv eller Sergio... Det kan mycket väl dyka upp något på bordet som man inte alls beställt, för att Sergio tycker att man ska pröva eller för att det passar tillsammans med det övriga. En sak kan man dock vara säker på. Man lämnar bordet mätt och belåten efter en utsökt måltid.

Utöver matställena i själva klostret finns det flera i klostrets närhet. En av dem hittar man om man åker upp med linbanan. När vi var där kunde man bara åka upp en sträcka, under sommaren och en bit in på hösten kan man åka två.

Efter att ha praktiserat klosterliv några dagar åkte vi vidare till sjöarna Orta, Maggiore och Como. I de trakterna spenderade vi några dagar innan vi återvände till flygplatsen i Milano, där Italienresan hade startat två veckor tidigare.


Vi tyckte resan blev en omväxlande och bra blandning mellan tips och idéer från Go Slow och egna alternativ. Det blev ”lite av allt” – vinfält, storstad, berg, sjöar, kloster...

Middag på 19 Glas - Ett provsmak av Provence

Igår kväll hade Leif och jag äran att representera Go Slow Travel på restaurangen 19 Glas i Gamla Stan. Vi fick en glimt av vilka smaker som väntar inför vår resa till Provence med Peter Benysson.
De 19 platserna var eftertraktade och kvällen avlöstes i två sittningar. Leif och jag njöt oss genom måltiden med välkombinerade franska viner som skiftade i den röda färgskalan.


På menyn stod:

- Musslor med Pastis

- Havsabborre med rovor, rötter, lök, selleri och sparris
Nygräddat bröd med provensalsk aioli

- Fylld kaninbog med rosa vitlök och smälta tomater

- Lammvarianter så som lammkorv med ratatouille

- Franska ostar med saffranshonung

- Gatsten från Canebière

Vår middag började runt 19-snåret och vi rundade av med den smakrika chokladefterrätten som hade en gentil smak av lakriks framåt midnatt.
Allt i Go Slow-anda!

Vi talade med några av gästerna under kvällen om matkonsten och den kommande resa till Provence.

Magnus Wiström och Aprill Wise Spendrup brinner för Peters matkreationer och äter gärna middag eller lunch på 19 glas en gång i veckan. De unnar sig att njuta, uppleva och tala om maten som serveras. De uppskattar att Peter anpassar sin meny efter säsong och att han alltid använder de bästa råvarorna. Ibland ändras menyn i sista minut på grund av att något livsmedel inte var i topp och ersätts då med något annat – det gör dem ingenting. ”Det är ju så det ska vara!", säger Aprill. ”Vi ska använda det som finns i naturen och vi måste gå tillbaka till att leva efter säsong!”
Aprill är ursprungligen från England och jobbar idag som food stylist. Hon är entusiastisk och lever för maten, smakerna och de okonstlade recepten som hon har ärt från sin mamma.

Magnus Wiström, Aprill Wise Spendrup & Peter Bennyson

Go Slow Travel tackar Peter och hans duktiga medarbetare för en minnesfylld middag.
Vi ses i Provence!

Mikael Söderström

När Mikael Söderström blev tillfrågad om han ville leda vår Sicilienresa fick vi ett rungande JA! "Sicilien är otroligt härligt. En vacker ö med fantastiska människor och otrolig miljö. Det är dessutom mycket säkert att vara här som turist och det är lätt att koppla av och bara njuta."


Mikael uppskattar sicilianarnas gästfrihet och generositet. För sicilianarna betyder turismen mycket och de allra flesta bjuder på sig själva och gläds av att bjuda till fest.”Landskapet varierar och är begeistrande vackert! Atomsfären och ljuset är något alldeles speciellt på denna ö.”

Mikael vill visa Sicilien från dess bästa sida. Matkulturen som är en fröjd för smaklökarna, vinerna som inte behöver vara så avancerade men som gifter sig med maten. Mikael föredrar den mat som har smak av peperoncino, basilika och vitlök. Raka och tydliga smaker! Maten, vinerna, miljö och människorna gör mötena minnesvärda! ”Har man varit på Sicilien vill man att andra ska åka dit!”

Mikaels vinintresse tog form som 19-åring då han bodde en sommar hos sin kusin i Italien. Här fick han upp smaken för de goda vinerna. Han lärde sig att uppskatta vinkulturen som är en del av den italienska vardagen. Han skilde sig tidigt från sina jämnåriga vänner som drack billiga viner. Mikael valde istället dyrare viner och satt och doftade på dem som tjuren Ferdinand.

2007 gjorde han sin första Go Slow resa och innan dess har han gjort flera vinresor i Frankrike, Spanien och Italien. Mikael talar flytande italienska och har släktingar och vänner i Florens och Milano. Ytterligare ett skäl till hans stora Italienintresse.

Mikael Söderström har en förkärlek för italienska viner med en gedigen bakgrund som sommelier i över 20 år. 1990 blev Mikael både Europamästare i Sommelier och kom trea i världsmästerskapet i franska viner.Mikael satt i redaktionen för encyklopedin för En värld av vin mellan 1994-2003 och har sedan 2008 flitigt skrivit för tidningen Gourmet.

Jerker Arrhenius

Jerker Arrhenius - Delar gärna med sig
Jerker älskar att resa och upptäcka nya platser. Redan sedan ungdomsåren har han rest mycket och uppskattat goda viner. Jerker berättar om ett av sina tidiga minnen med Italien: ”Ett minne är då jag som 18-åring vandrade i de norditalienska bergen med trangiakök och en flaska Bardolino i ryggsäcken. Så fort jag kom hem gjorde jag eget vin på riktiga druvor och efter studier i Uppsala åkte jag till Bordeaux för att lära mig mer."

Jerker väver gärna samman sitt intresse för vin och mat med områdets historia och kultur. Jerker säger att ”Vin är så mycket mer än bara vinflaskan.” Han finner glädje i att lära känna och umgås med nya människor. På det sättet lär han sig mer hela tiden – en kunskap som han gärna delar med sig av.

Jerker Arrhenius är vår huvudciceron i Piemonte och håller detta område nära sitt hjärta. Jerker beskriver Piemonte som ett oerhört vackert landskap, som växlar från de platta slätterna med risodlingar i nordöst över mjuka böljande kullar i Astiprovinsen till allt brantare sluttningar i sydvästra Piemonte.

Piemonte har en enorm bredd av fantastiska viner från söta mousserande och pärlande moscatoviner till kraftiga röda nebbioloviner från Barolo och Barbaresco. Piemontes drygt 30 olika druvsorter ger en stor variation. De viktigaste är gröna arneis, cortese och moscato samt blå barbera, dolcetto och nebbiolo. Jerker tycker att Piemonte verkligen erbjuder alla vintyper: vita och röda, torra och söta, stilla och mousserande: Av lite mer udda saker kan nämnas passito, grappa lagrad på akaciafat och det sött röt mousserande av druvsorten bracchetto. Helt enkelt fantastiskt!

Det piemontesiska traditionella köket är underbart gott och rustikt. ”Ingen behöver gå hungrig från bordet.” Med anor från Savoyen skiljer det sig från det vi förväntar oss av italiensk mat.

Förutom att Jerker är Go Slow Travel’s ciceron är han också en välkänd mat- och vinskribent. Han är en mycket uppskattad föreläsare – både som lärare på hotell- och restauranghögskolor och då han håller provningar för företag och privata sällskap. 2008 blev hans företag Vinbonden även ett förlag som specialiserar sig på mat- och dryckeslitteratur. Hans första bok, "Fransk-svensk/Svensk-fransk vinordbok", vann Gourmand World Cookbook Awards och utsågs till Bästa svenska vinlitteratur 2008 samt utsågs i Paris 2009 till tredje bästa vinlitteratur i världen.

I dag är Jerker Nordens näst högst utbildade inom vin och har ett privat bibliotek på över tusen böcker om vin och andra drycker. Efter fyra år i Frankrike, fem år inom den australiska vinindustrin och fem år som ansvarig för Systembolagets dryckesprovningar arbetar han i dag som provare, vinboksförfattare, förläggare samt vinskribent för flera svenska och internationella tidningar.

25-årig bröllopsresa i sköna Provence

Marilyn och Kjell valde att åka i våra fotspår till Provence på sin 25-åriga bröllopsresa tillsammans med ett vänskapspar.
De bodde på Chateau Juvenal och sedan på Domaine Rabiega.
Här berättar de om två av deras dagar på resande fot!

It was a fabulous trip, great locations that we stayed in – it’s just sad that it’s over.
How lucky we are that you have more trips for us to take!!!

Onsdag: Landar på Nice Cote D' Azur på em. Möts av Marion och Jim, tar hyrbilen och åker sydväst mot Aix-En-Provence, sedan nordväst mot Avignon, viker av mot nordost Carpentras innan vi når ända fram till Avignon. Åker mot St-Hippolyte-le-Graveyron och Chateau Juvenal där Anne-Marie och Bernard Forestier hälsa oss varmt välkomna. Tack vare Kerstin och Tommy är vi inbokade på en helt underbar 3-våningslägenhet med fantastiskt utförd renovering (f.d. stall) och med vingården utanför fönstret och de vackra Provencalska bergen i bakgrunden. Middag första kvällen på en mysig restaurang i Le Barroux, med god mat och dryck – vilket vi vandes oss vid som något helt naturligt under resan.

Lördag: Efter ett ömt farväl av Chateau Juvenal och ”på återseende” åker vi upp mot Mount Ventoux (1909 m ö h). Det visar sig att just idag är det 30-årsjubileum för ett välkänt Franskt Cykeltävlingslopp där målet är toppen av Mount Ventoux.
Massor av cyklister kämpar sig upp för de stundtals mycket branta stigningarna – ibland 1:ans växel på bilen! Vi passerar områden med snö men vädret är strålande så det utgör bara ett extra pittoreskt inslag. Den långa krokiga, backiga och helt fantastiska resan mot sydost med målet Domain Rabiega utanför Draguignan startar.

Vi passerar Sault, Banon, Voix Manousque, Riez och helt plötsligt så ser vi framför oss långt ner i dalen en starkt turkosfärgad sjö som hälsar oss välkomna till Paradiset – har aldrig upplevt något liknande, det fick oss att tycka att det underbara vattnet i Grekland liknade en gyttjepöl – kanske lite överdrivet! Denna sjö hoppas vi kunna utforska vid ett senare tillfälle. Fortsatte via Aups Villecroze, Flayosc till Domain Rabiega utanför Draugignan. Detta var första gången som Vilse (Pelle Dahlbergs namn på TomTom) spelade oss ett spratt, vi hamnade på en återvändsgränd hos en mycket trevlig fransman med två respektingivande Rottweilers. Det visade sig att vi fågelvägen var bara några hundra meter från målet men det tog oss ca 10 minuter att komma fram. Det var dock värt den långa kurviga resan till målet för dagen.

Vi blev välkomnade av Lollo och Anders Åkesson, ägarna av Domaine Rabiega, och blev visade till våra trevliga rum i en byggnad inom området – omgivna av vinodlingar. Detta är verkligen en oas som med sin rofylldhet får oss att varav ner.

På kvällen har Anders en informativ och givande vinprovning som även inkluderar provsmakning direkt från tankarna! Då man inte serverar middag under denna period ger vi oss av mot Flayosc för middag som i ärlighetens namn bara når upp till 4,5 på den 5-skaliga skalan.

VINNARE AV GPS!

GRATTIS JAN TILL DIN GPS!

Igår lottande vi ut vinnaren till vår GPS som var en av vinsterna under Det Goda Köket.

Den glade vinnaren blev Jan, bosatt i Stockholm. Han tittade förbi oss på kontoret på Snickarbacken för att ta emot presenten. Ett trevligt möte och roligt att få träffa Jan personligen.

Jan har rest mycket genom åren och levt på många platser runt om i världen.
Men har han aldrig varit på Sicilien!

Kanske kan det blir en Fotspårsresa med hans nära och kära tillsammans med GPSen...

Grattis igen Jan och välkommen åter!
Sara

Finocchi al limone

Fänkål med citronsmak

8 portioner

4 medelstora fänkålshuvuden, ca 600 g
Välj gärna fänkål med de dilliknande kvistarna.
3 msk pressad citron
1/2 dl olivolja
1 knapp tsk salt

Putsa fänkålen från stjälkar men spara de gröna dilliknande kvistarna. Skär bort det mesta av den inre rotstocken.

Skär fänkålen i så tunna skivor som möjligt. Lägg dem i en skål, pressa över citronsaft, häll på olja och salt. Blanda. Hacka de gröna kvistarna och strö över.

Låt fänkålssalladen stå någon timma innan servering.
En god, annorlunda och fräsch sallad som passar utmärkt till en köttbit.

Det Goda Köket

I helgen ägde Det Goda Köket rum på Stockholmsmässan. Tre dagar fyllda med ostar, korvar och goda viner från jordens alla hörn. Perfekt för oss på Go Slow Travel...

Självklart var vi på plats för att berätta om våra fantastiska resor som går i livsnjutarens fotspår.
Trots att vi varken hade vin eller ostar att bjuda på - så hade vi vår lilla monter full med nyfikna besökare. Kan det bero på att vi gärna bjuder på oss själva!?

Vi tackar alla glada människor som besökte oss! Välkomna åter.
Allt gott,
Jens, Sara, Tommy och Leif

MATGLADA VINNARE!

Vinnare av Go Slow Travel´s vackra kockrock blev:

Fredag - Maj Kente
Lördag - Sanna Barrljung
Söndag - Gunilla Franzén

Grattis & Lycka till i köket!

Matspecial - Oliver, oljor, vin och matlagning

Sovmorgon!
Idag är det dags för olivolje- och vinsafari. Vi börjar med att besöka de trevliga olivoljeproducenterna och bröderna Gionni och Paolo. De tar hand om oss och vägleder oss genom en oljeprovning av deras stoltheter. Vi börjar med att lukta på oljorna, med vänster respektive höger näsborre - vilken sida av näsan som känner mest dofter det får var och en ta reda på. Inte många av oss har tidigare "druckit" olivolja på det sättet som en äkta oljeprovar göra. För att få ut smakerna av oljorna gäller det att blanda oljan med luft i munnen. Detta åstadkommer ett högt och klickande ljud som många finner roande. Vi diskuterar dess smaker och lukter. Mycket intressant och spännande att få vara med om något nytt.



Vi äter även lunch här, som består till största delen av deras olivoljor. Till och med efterrätt - italiensk chokladglass med olivolja. Förvånandevärt smakrikt! Måste testas hemma!
Vi passerar den lilla byn längs vägen, Chiocchio och stannar för en kaffe tillsammans med byborna och den lokala polisen. En lugn stund med kaffe i koppen ute på bänken - vi känner oss nästa som riktiga fiorentinare...

Färden fortsätter mot en svenskägd vingård som ligger på grannkullen från vårt hem. Karin möter oss och berättar om druvas liv och vägen till att bli ett gott vin i våra glas. Vi vandrar ut bland vinrankorna, via pressar och kar avslutar med en avsmakning av gårdens viner samt deras goda grappa. Karin börjar ana att vi är inte vilken grupp som helst för vi beter oss inte som alla andra, Vi pratar maträtter, recept och kombinationer. Hon får snabbt reda på att vi är en matgrupp som älskar mat och börjar längtar till kvällens måltid. Efter vinprovningen åker vi en kort sväng in till Greve in Chianti för att inhandla det sista som står på inköpslistan.

Kvällens middag tillagar vi tillsammans och avnjuter med stor belåtenhet. Det blir en avancerad matlagning denna kväll – nu ska vi även lära oss att hålla ett vinglas i högerhanden samtidigt som vi rör i grytorna. Berit är mycket stolt över sin grupp som klarar denna kväll galant!

På menyn står:
Crostini di fegatini
Crostini verdi
Arrista alla fiorentina con rosmarino
Patate al forno
Fagioli all’uccelletto
Insalata di pomodori alla Malfa
Pere brasate con zabaione e amaretti

Dag 5: Maten är klar!

Sicilien...
Vi checkade ut från vårt andra boende och sa hejdå till dem alla. På väg mot Taormina passerade vi en vägtull och körde inte många kilometer på den innan det var dags att köra av den igen. Många bilar i kö och vi langade fram en 20€ sedel när det väl blev vår tur. Ingen monitor med prisuppgifter utan vi fick pengar i handen och den gröna lampan lyste och visade att vi hade gjort rätt för oss att passera och fortsätta vår resa. Men, vi insåg snabbt att vi hade blivit lurande och fått betala betydligt för mycket. Inte många småpengar hade vi fått tillbaka och inget kvitto. Vi vill tipsa alla att begära kvitto och uppgifter om vad det kostar per kilometer.

Väl framme vid Taormina gäller det att ta sig upp till staden som ligger högt uppe på kullen med en strålande utsikt över havet. Detta blev ett kapitel i sig att finna vägen som skulle ta oss ända upp, men upp kom vi först nästkommande dag. Efter det kraftiga regnovädret någon vecka tidigare var många vägar raserade och vi blev omdirigerade ett flertal gånger. GPSen var självklart inte uppdaterad efter den allra senaste lägesrapporten så vi fick ta hjälp av byborna.



Efter lunch nedanför Taormina som vi bestämde oss för att nå fram till dagen efter så begav oss vidare mot vårt nya hem för de kommande tre sista nätterna som låg på den nordöstra sidan av Sicilien. En brant och krockig väg och med rynkade pannor för att förstå hur GPSen ville att vi skulle köra tog vi oss fram på de sicilianska bergsvägarna. Vi trotsade GPSen ett antal gånger och lyckades ta oss helskinnande fram innan det var dags för en välkomstmiddag. Den vänliga kvinnan i receptionen kom och knackade på vår dörr när vi var 10 minuter försenad till middagen. ”Maten är klar!” Hon var mån om att maten vår skulle vara varm – tror vi i alla fall att hon försökte förmedla till oss... Här pratade de ingen engelska som de gjorde på den andra gården. Men middagen fick oss mållösa så det spelade ingen roll. Vilken mat! En fullpoängare! Sju antipasto med den ena rätten godare än den andra. Sedan en primo som var en pastarätt med porcini, svamp. Sen kom det in en tallrik med kött – och vilket kött i sin tur. Finocchiona, fänkålssalami som smakade gudomligt, rullader med färska örter och sedan ett smakrikt tillagat fläskkött som smälte i munnen. Ja, dessa middagar kommer inte glömmas bort inom den närmsta framtiden! Efterrätten var en ljummen persika.
Så enkelt och så gott!



Bertil & Iréne

Toscana på hösten i smaklökarnas tecken

Berit Lyregård berättar om sina intryck från höstens matresa i Toscana och sammanfattar: "Det måste nog bli flera resor till Toscana!"

Toscana på hösten var en ny upplevelse för mig. Tänk att hamna mitt i vinskörden på Corte di Valle, där vi bodde och se hur släpvagnar lastade med Sangiovese druvor (mest) tippas i maskinen för avstjälkning och pressning. Eller en tidig promenad upp mot slottet Vicchiomaggio och se kullarna inbäddade i morgondis, som gör att landskapet med vinodlingar och grågröna olivträd liknar fonden i gammal målning. Fast bakgrunden till Leonardo da Vincis berömda ”Mona Lisa” som målades på en gård inte långt från Greve, visar ett betydligt vildare landskap än Chiantis mjuka kullar.

En ny upplevelse var det också att instruera matroade svenska resenärer i toscansk matlagning. Oftare har det varit jag själv som varit elev på matlagningsdagar med kockar och andra matkunniga.
Nu stod jag, tillsammans med Sara Nilsson från Go Slow Travel framför sex nyfikna och skulle berätta och instruera om de rätter som vi skulle laga till middag. Var alla nödvändiga prylar fanns i skåp och lådor var jag till en början lika okunnig om som resenärerna, men stämningen var god och vi hittade allt som behövdes. Utanför köksdörren växer salvia, basilika och timjan, bara att plocka. Lite vin i maten och lite i glaset gjorde sitt till för smak och humör.

Att prestera som journalist och matskribent innebär oftast ganska ensamt jobb framför datorn och vid spisen. Synpunkterna på de recept jag gör är inte så vanligt att få direkt, oftast här man inte av läsarna alls – om det inte blivit något fel förstås. Nu blev det respons direkt: oklarheter i recepten klarades ut och att de toscanska klassiker vi tillagade smakade gott hördes vid matbordet!
Även våra italienska värdar Irene och Marco gillade smakbitarna – utom en detalj med våra friterade zucchiniblommor, de stora gula på squashplantorna. Vi borde ha tagit bort den aningen beska pistillen inuti, påpekade Irene.
Man kunde förstås också kalla det för en liten pikant smakbrytning i den annars ganska så milda anrättningen…



Att handla till matlagningen var en upplevelse för ett matfreak. Grönsaker och frukt på söndagsmarknaden på torget i Panzano där vi köpte citroner, röd Trevisosallad, gyllengula persikor och tomater. Vi besökte den stora matmarknaden i Florens (San Lorenzo) med olika specialiteter: pärlhöna och övrigt fjäderfä, trippa (mage) och andra inälvsdetaljer, torkad frukt och nötter, fisk av många slag, vackert upplagd frukt och grönsaker, ostar och många delikatesser. Extra bra service fick vi där tack var Sara, som arbetade på marknaden när hon bodde ett år i Florens. En omtyckt person, det märktes.

Getfarmen utanför Greve bjöd på smakprov av sina olika, goda ostar.
Charkuteriet i Poggibonsi lät oss smaka sina goda korvar, bland annat av den återupprättade grisrasen Cinta senese. Naturligtvis måste vi handla några smakminnen att ta med hem till Sverige!

Jag önskar att jag också hade fått se saffransodlingens krokusar i blom, men det var lite senare på hösten, i mitten av oktober. Inte undra på att saffran är en dyr krydda när man inser vilket arbete det är som ligger bakom skörd och torkning.
Olivskörden hade också varit intressant att vara med om. Den kommer i gång först i slutet av oktober eller i november.
Det måste nog bli flera resor till Toscana.

Berit Lyregård, Ciceron på vår matspecial 2010