Ja, så satt vi då i hyrbilen och solen sken och vägen slingrade sig mellan de Toskanska kullarna. Vi skulle till Siena för att ta lunch och vi hade knappat in ”Siena” och ”undvik motorvägar” på GPS:en.
”Om fyrahundra meter, sväng till höger” säger den påträngande damen i apparaten och jag växlar ner för och gör mig klar att svänga höger. Vägskylten i korsningen pekar på Siena – åt vänster, och jag har två sekunder på mig för att göra ett avgörande val. Det blir till höger. Stor palaver utbryter i bilen. Vi är fyra personer, gamla vänner från Sverige, som ska äta och njuta oss igenom en vecka i Italien. ”Det här måste vara fel”, ”Vänd”, ”Det stod faktiskt Siena till vänster, varför svängde du in här?”.
Det demokratiska trycket pressar på föraren, som gör en kontrollerad u-sväng och kör tillbaka mot korsningen. GPS:en protesterar vilt: ”Vänd där det är möjligt” uppmanar hon. Men det struntar vi faktiskt i denna gång. Efter några minuter ger hon upp och blir tyst. Lika tyst faktiskt som när vi verkligen behövde hennes vägledning på väg ut från San Quirico d'Orcia. Skulle vi ta till vänster eller till höger eller ut på motorvägen eller runt sta’n? GPS:en var tyst. Inte ett pip. ”Senaste kontakt med satelliten 20 minuter” och vi förstod att vi måste fatta ett beslut själva. Det blev dock180 grader fel, men vi fick se några vackra vyer som vi aldrig fått se om vi kört rätt väg direkt.
Det är kul och spännande att köra omkring med GPS:en. Det ger en frihet att pröva avstickare som man kanske inte gett sig på annars. Ett bra råd är dock att ha kartan med, liksom några trevliga människor i bilen.
Vi hittade till Panzano in Chianti där vi åt veckans bästa lunch på den lilla restaurangen Il Vescovino. Pasta med färsk Karl-Johanssvamp och ett vin som lyfte i gommarna med sina bruna toner och perfekta balans. Kyparens val, ”inget särskilt”: ”
Come dovrebbe essere”. Utsikten från terrassen var dock något alldeles särskilt. Värt en omväg.
Roligaste värdpar: Silvi och Roberto på Podere Terreno. Bästa shoppingen: Lucca en lördag. Vackraste piazzan: Campo i Siena. Det mest lutande tornet: Pisa. Dyraste fikat: €27,- nära Ponte Vecchio i Florens. Billigaste fikat: €5,50 i en liten by söder om Siena.
De flesta svenskar har en uppfattning om Italien, oftast beundrande. Maten, vinerna, kulturen, konsten, designen, kläderna, skorna, stilen, språket, vädret, historien, musiken, människorna, … Italien lämnar dig inte oberörd. Det kommer över dig igen och igen. Det är klart att vi återvänder. En gång slängde vi ju faktiskt några lire i Fontana di Trevi i Rom, och därmed var ett livslång band knutet med detta land.
/Anders Kinding
Rostade bröd med kycklinglever
