Vi checkade ut från vårt andra boende och sa hejdå till dem alla. På väg mot Taormina passerade vi en vägtull och körde inte många kilometer på den innan det var dags att köra av den igen. Många bilar i kö och vi langade fram en 20€ sedel när det väl blev vår tur. Ingen monitor med prisuppgifter utan vi fick pengar i handen och den gröna lampan lyste och visade att vi hade gjort rätt för oss att passera och fortsätta vår resa. Men, vi insåg snabbt att vi hade blivit lurande och fått betala betydligt för mycket. Inte många småpengar hade vi fått tillbaka och inget kvitto. Vi vill tipsa alla att begära kvitto och uppgifter om vad det kostar per kilometer.
Väl framme vid Taormina gäller det att ta sig upp till staden som ligger högt uppe på kullen med en strålande utsikt över havet. Detta blev ett kapitel i sig att finna vägen som skulle ta oss ända upp, men upp kom vi först nästkommande dag. Efter det kraftiga regnovädret någon vecka tidigare var många vägar raserade och vi blev omdirigerade ett flertal gånger. GPSen var självklart inte uppdaterad efter den allra senaste lägesrapporten så vi fick ta hjälp av byborna.
Efter lunch nedanför Taormina som vi bestämde oss för att nå fram till dagen efter så begav oss vidare mot vårt nya hem för de kommande tre sista nätterna som låg på den nordöstra sidan av Sicilien. En brant och krockig väg och med rynkade pannor för att förstå hur GPSen ville att vi skulle köra tog vi oss fram på de sicilianska bergsvägarna. Vi trotsade GPSen ett antal gånger och lyckades ta oss helskinnande fram innan det var dags för en välkomstmiddag. Den vänliga kvinnan i receptionen kom och knackade på vår dörr när vi var 10 minuter försenad till middagen. ”Maten är klar!” Hon var mån om att maten vår skulle vara varm – tror vi i alla fall att hon försökte förmedla till oss... Här pratade de ingen engelska som de gjorde på den andra gården. Men middagen fick oss mållösa så det spelade ingen roll. Vilken mat! En fullpoängare! Sju antipasto med den ena rätten godare än den andra. Sedan en primo som var en pastarätt med porcini, svamp. Sen kom det in en tallrik med kött – och vilket kött i sin tur. Finocchiona, fänkålssalami som smakade gudomligt, rullader med färska örter och sedan ett smakrikt tillagat fläskkött som smälte i munnen. Ja, dessa middagar kommer inte glömmas bort inom den närmsta framtiden! Efterrätten var en ljummen persika.
Så enkelt och så gott!
Bertil & Iréne
0 kommentarer:
Skicka en kommentar