Till frukost märkte vi verkligen att vi åkte off season, eftersom vi var de enda gästerna i matsalen. Mamma Viberti försåg oss med riktigt god caffe latte och en varierad frukost. En morgon lagade hon omelett, en annan pannkaka som komplement till frukostbufféen.
Vi bodde på Mongaletto fyra nätter och använde såväl bil som GPS flitigt under dagarna. En av dagarna åkte vi den Romantiska vägen – ett förslag vi fick på hotellet. Den slingrade sig längst massor av underbart söta små byar.
Vid lunchtid hade vi nått Trieso, så självklart passade vi på att äta lunch på Osteria dell’Unione (en GoSlow-pärla). De serverade en femrätters måltid. Lite mastigt till lunch tyckte vi och valde att bara äta några av rätterna.
En annan dag begav vi oss till matmarkanden Eataly. Vilken upplevelse! Skinkor, ostar, vin, bröd, glass, öl, grönsaker, pasta, fisk... Allt producerat enligt Slow Foods principer.
Till lunch åt vi pasta respektive risotto med vit tryffel.
En av kvällarna begav vi oss till Cavour och Pizzeria l’Arcicioch. Ca 3 mil på slingriga vägar – men det var det värt. Vilken kanongod pizza och till det husets goda vin.
Efter vistelsen på Mongaletto begav vi oss till Turin.
När vi ägnat oss åt lite storstadsliv tog vi oss upp i bergen för att få lugn och ro. Vi gick helt enkelt i kloster. Vi anlände en lördag och riktigt lugn och ro var det inte. Klostret visade sig vara ett populär helgutflyktsmål. Många kom också för att gå i mässa på söndagen. Med eller utan besökare så är klostret magnifikt. Det ligger verkligen majestätiskt.
Vi valde att bo i en av flyglarna och det kan vi rekommendera. Då finns möjligheten till en vidsträckt utsikt. Klostret ligger på över 1100 möh så där var det lite kallare. Plus två grader visade termometern en av morgnarna.
Middagar på Croce Bianca, en av klostrets många restauranter, är ett kapitel för sig och det beror delvis på servitören Sergio. Ibland är man inte riktigt säker på vem som styr över måltiden om det är man själv eller Sergio... Det kan mycket väl dyka upp något på bordet som man inte alls beställt, för att Sergio tycker att man ska pröva eller för att det passar tillsammans med det övriga. En sak kan man dock vara säker på. Man lämnar bordet mätt och belåten efter en utsökt måltid.
Utöver matställena i själva klostret finns det flera i klostrets närhet. En av dem hittar man om man åker upp med linbanan. När vi var där kunde man bara åka upp en sträcka, under sommaren och en bit in på hösten kan man åka två.
Efter att ha praktiserat klosterliv några dagar åkte vi vidare till sjöarna Orta, Maggiore och Como. I de trakterna spenderade vi några dagar innan vi återvände till flygplatsen i Milano, där Italienresan hade startat två veckor tidigare.
Vi tyckte resan blev en omväxlande och bra blandning mellan tips och idéer från Go Slow och egna alternativ. Det blev ”lite av allt” – vinfält, storstad, berg, sjöar, kloster...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar